Året går mot sitt slut, och vilket år det har varit. Jag har köpt min första egna bostad tillsammans med mannen jag älskar, sagt upp mig från jobbet, börjat frilansa, blivit fodervärd åt en katt och börjat träna. Jag har bloggat, debatterat, suttit i en jury och medverkat i flera paneler och artiklar i egenskap av e-sportkunnig. Jag har tävlat i e-sport i både liten och mellanstor skala, samt arrangerat ett gäng grymma e-sportevent. Allra mest stolt är jag över viewing partyt för EVO som tog in fightingspelen i finrummen. Jag har hunnit träffa både nya och gamla bekantskaper trots att jag haft sjukt mycket att göra. Det har varit ett grymt år och jag har verkligen fokuserat på saker jag tycker är roliga och givande för mig.

Jag tänkte även titta tillbaka på lite populärkulturella titlar som förgyllde året. Jag har självklart inte sett, hört eller spelat såpass mycket att jag kan ge en rättvis bild av hur respektive mediers år har varit, men förhoppningsvis kanske du som läser får några tips om grymma titlar du kanske missat 2015.

Årets spel

2015spel

2015 har enligt många varit ett excellent spelår med The Witcher 3 i täten för de allra flesta GOTY-nomineringarna. Jag har dock tyvärr inte hunnit spela de nya AAA-spelen eftersom jag jobbat på min Bioware-backlog större delen av året. Trots det lyckades ett spel smyga sig in i min Steamkatalog. Genom en rekommendation av flera vänner plockade jag upp Undertale och det kan vara det bästa jag gjort på hela året. Detta charmiga lilla RPG fångade mig från första början och satte ett tokflin på mina läppar genom hela genomspelningen. Det är just nu 20% rabatt på Undertale i årets vinterrea på Steam. Gör er själva en tjänst och spela det.

Några andra grymma spel från 2015 som jag nosat på är Crypt of the Necrodancer (rytmbaserad roguelike, PC), Cities: Skylines (stadssimulator, PC) och Splatoon (färgglad shooter, Wii U). Jag rekommenderar dem varmt.

Årets skiva

2015skiva

Jag är musiknörd sen gammalt, och även om mitt musikintresse har fått ta ett steg tillbaka detta år så har jag inte missat att flera av mina favoritband släppt nya plattor. Releasen som satt störst prägel på mitt år har utan tvekan varit Infestissumam-uppföljaren Meliora av svenska spökrockarna Ghost. Förväntningarna har varit skyhöga och Ghost visar att de vet vad de håller på med, och att de är här för att stanna. Det spöklika har till viss del fått lämna plats för anthem-låtar, ett steg som ändå känns helt rätt för bandet som under det senaste året tagit steget från att hålla högmässa på mindre scener till att fylla hela arenor. Första singeln Cirice går rakt in i hjärtat och storslagna He Is är mörk nog för att få satanister att gunga belåtet, samtidigt som den är folklig nog att spelas på P4s lokalradio i Värmland.

Några andra släpp som jag njöt av under året var Opp de nye blanke (ett argare Honningbarna), +/- (ett mognare Mew) och VI (ett hjärtskärande Kite).

Årets serie

2015serie

Under 2015 har tv-seriemediet fortsatt sitt korståg i hem och stugor. Netflix går varmt här hemma och vi har sett några riktigt grymma lanseringar under året som gått. För mig är det svårt att utse vad som varit bäst, men den mest omtumlande upplevelsen fick jag av Wachovski-syskonens Sense8. Som vanligt är Wachovskis senaste verk en vattendelare: antingen älskar man den eller så hatar man den. Jag ansluter mig till lovkören eftersom det varit uppfriskande med ett brett karaktärsgalleri som är enkelt att tycka om och en story som drivs framåt utan att karaktärerna nödvändigtvis behöver ta onödigt illa genomtänka beslut. Fotot från alla världens hörn är dessutom magiskt. Jag hoppas på en storartad fortsättning i den kommande andra säsongen.

Fler serier som lämnade avtryck var självklart neo-noir-deckaren Jessica Jones, hackerthrillern Mr Robot och Breaking Bad-spinoffen Better Call Saul. (En liten shoutout tillägnas också Downton Abbey som efter sex säsonger nu är avslutad. Tack för allt, familjen Crawley.)

Årets film

2015film

2015 blev året då jag, tack vare min sambo, blev mycket bättre på att titta på film. Vi har gått och sett flera av de nördigare storfilmerna ihop och det har varit riktigt najs. Den bästa filmen i år enligt mig är utan tvekan Mad Max: Fury Road. Den mörbultade mig med en sandfylld knytnäve och jag älskade det så mycket att jag gick tillbaka för att se den en gång till. Att åka i våghalsiga farter genom ett postapokalyptiskt Australien, nästan helt utan dialog, är något alldeles speciellt. Det drabbande och desperata soundtracket är det bästa jag hört på åratal och Charlize Therons hårda och oförlåtande Furiosa är mitt nya spirit animal.

Flera hedervärda omnämnanden är överlevarsagan The Martian, den första värdiga uppföljaren till originaltrilogin: Star Wars: Episode VII och den tänkvärda känsloporträtteringen i Pixars Inside Out.

Lämna gärna en kommentar om du har någon titel du gärna vill lyfta från året som gått. Vore kul att se om jag missat något riktigt bra! Mot 2016!