Förra veckan gick till stor del i feminismens tecken. SVTs Kulturstudion sände dokumentären Logga ut för fan (GTFO) som handlar om kvinnohatet som figurerar i spelvärlden. Nätverket Diversi som jobbar för mångfald och inkludering i spelbranschen hade uppstartsmöte för 2016. Och på fredagen anordnade Melika Zakariae en tjejkväll på LAN-cafét Inferno Online i Stockholm.

Initiativet till en tjejkväll väckte som vanligt vissa negativa reaktioner. “När kommer gratiskvällen för killar?” är den vanligaste reaktionen från en yngre grupp. I internets allra mörkaste hålor skrattar man hånfullt åt begreppet safe space – “Vad är ni rädda för? Att någon ska förolämpa er?” Det är tröttsamt att dessa kommentarer dyker upp gång på gång, eftersom separatistiska event fyller en specifik funktion som för mig varken handlar om pengar eller överkänslighet. Jag kommer strax till det.

Den mest intressanta frågeställningen från lite mer sansade kritiker lyder oftast: “Varför ska kvinnor ha egna evenemang eller turneringar när de har lika goda förutsättningar att spela som män? Leder det inte bara till mer segregering?”

Om vi tittar på förutsättningarna kan vi konstatera att:

  • Ca 44% av alla spelare är kvinnor.
  • Den allra största demografiska gruppen inom spel är kvinnor över 18.
  • De genrer där kvinnliga spelare finns representerade är främst RPG, PC-spel och mobilspel.
  • Rent biologiskt spekuleras det i att kvinnor har lika goda förutsättningar att bli duktiga på att spela spel som män. Vissa faktorer som t ex reaktionstid kan skilja oss åt, men annars är det sparsmakat med studier som kan visa distinkta skillnader.

Så med det sagt, behöver vi verkligen egna evenemang?

Jo, jag hade absolut känt mig nöjd om det inte fanns kvinnor som kände sig så förbannat ensamma. Trots att nästan hälften av alla spelare är kvinnor så är vi fortfarande en svag minoritet på LAN, på turneringar och på Twitch. Med andra ord: på alla platser som är offentliga och som kräver att vi visar upp våra ansikten och en självsäkerhet i vårt spelande. Att spela offentligt innebär att vi måste avslöja för våra medspelare att vi är tjejer, trots att hälften av oss har könsneutrala namn och stänger av mikrofonen när vi spelar med främlingar för att undvika påhopp. Att delta i turneringar och att streama är detsamma som att hävda att vi är duktiga på ett spel och vill visa vad vi går för, något som (speciellt när en kvinna gör det) sticker i ögonen på en liten men högljudd arg grupp människor. Trots att kvinnor i teorin är välkomna undviker många alltså att försätta sig i situationer som kan bli otrevliga. Det är då vi blir underrepresenterade i offentliga sammanhang och känner oss ensamma, trots våra 44%.

Det är som det är. Jag är okej med att känna mig lite ensam på en Hearthstoneturnering eller på en Twitchstream ibland. Jag är okej med att aldrig vara nog duktig på ett spel för att kunna imponera på några idioter på internet. Jag vet att det långsamt blir bättre. Men ibland vill jag slippa tänka på det, och det är där separatistiska evenemang kommer in.

”Det händer något alldeles magiskt när tjejer samlas
i verkligheten för att spela eller snacka spel.”

Det händer nämligen något alldeles magiskt när tjejer faktiskt samlas i verkligheten för att spela eller snacka spel. Det är en tyngd som lyfts från mina axlar när jag inser att absolut ingenting händer när jag avslöjar mitt kön, visar mitt ansikte eller förlorar i ett spel. Det är uppfriskande att träffa massor av tjejer som är precis som jag, och att träffa tjejer som inte alls är som jag. Det är en skön bekräftelse på att vi alla är olika och att vi går igång på helt olika spel, och vi slipper dessutom bli jämförda med varandra i egenskap av vilken kromosomuppsättning vi har. Vi har otroligt kul tillsammans och det är så jag önskar att jag kunde känna mig varje gång jag spelar offentligt. Jag önskar att alla gamers får känna samma glädje när de introduceras till multiplayerspel, oavsett könstillhörighet, läggning, hudfärg eller funktionsvariation.

  • Jag kräver självklart inte att varenda gamingevent jag går på ska vara separatistiskt.
  • Jag kräver inte att separatistiska event ska bli en grundsten inom gaming, utan fortsätter vara ett medel för att uppnå ett mål.
  • Jag kräver inte att separatistiska event ska ge marginaliserade grupper ekonomiska eller materiella fördelar.
  • Jag kräver inte att separatistiska e-sportturneringar ska streamas inför en miljonpublik eller att prispotten ska matcha dito i öppna turneringar.

Jag vill bara ha någonstans dit jag kan gå ibland där jag inte känner mig som en avvikelse. Där jag kan visa mitt ansikte, där jag kan prata fritt och där jag kan vara stolt över mina prestationer utan att oroa mig för trista konsekvenser. Mitt enda önskemål utöver det är att separatistiska event fortsätter arrangeras av tjejer för tjejer, samt motsvarande för andra marginaliserade grupper. Om ett separatistiskt event reduceras till ett PR-grepp utan att arrangören förstår den bakomliggande problematiken tänker jag inte dyka upp.

”Tack vare separatistiska event kan jag spela mer,
våga mer och ta lite större plats.”

Melikas tjejkväll på Inferno Online blev succé, då över 100 tjejer för första gången tillsammans delade lokalen med de vanliga gästerna. Några var där och provade LAN för första gången, andra var veteraner. Eftersom vi inte var ensamma blev det lättare att ignorera det enstaka rövhålet som gled runt mellan datorplatserna och släppte syrliga kommentarer som illaluktande fisar.

Efter en tjejkväll kan jag stövla tillbaka in i de offentliga utrymmena med ny energi. Tack vare separatistiska event känner jag mig inte ensam. Tack vare separatistiska event kan jag spela mer, våga mer och ta lite större plats. Jag kanske till och med får för mig att koppla i mikrofonen.

Så nästa gång du får för dig att skriva en syrlig kommentar om tjejkvällar eller damturneringar, fundera på om du hjälper till eller om du gör problemet värre. Rikta istället den drivkraften till att skapa en bättre stämning för alla, och unna dina medspelare en stund att andas ut och samla nya krafter.

Mer läsning

Stop asking about all-female tournaments – Smashveteranen och en av mina stora e-sportidoler Lilian ”Milktea” Chen anordnade under senaste Genesis en damturnering som blev succé. Hon är självklart mycket mer välformulerad än jag, och uppmanar oss att sluta ställa frågan “Varför ska vi ha tjejturneringar” och istället börja prata om hur separatistiska turneringar ska kunna ge en så bra effekt som möjligt. 

”Många lag som kämpar för att komma hit” – Simon Engstrand följde CS:GO-laget TacTix under Copenhagen Games damturnering och resultatet blev dokumentären Equal Gaming. Dokumentären belyser de separatistiska e-sportevenemangens för- och nackdelar på nära håll.

 

Trygga rum

Vänskapskretsen – Det allra enklaste trygga rummet att spela i är med dina egna vänner. Ge dig inte ut ensam i lagspelens ladders, utan ta med dig ett gäng bra kompisar som samarbetar, peppar och delar med sig av tips. Om du saknar vänner som delar samma spelintresse: efterlys spelvänner som delar dina värderingar!

Separatistiska grupper – Facebookgrupper för spelande kvinnor som diskuterar och ibland även anordnar spelkvällar och afterworks. Via dessa grupper har jag träffat en massa nya vänner som dessutom gillar öl. Fantastiskt! Om du som tjej vill ha tips på grupper som dessa går det bra att maila mig.

Modererade kanaler – Självklart behöver ett tryggt rum inte nödvändigtvis vara separatistiskt. Det finns många forum, grupper och Twitchkanaler som har uttalade regler och duktiga mods som jobbar stenhårt för att alla ska känna sig välkomna. Det krävs ofta lite jobb för att hitta den kanal som passar just dig, men de finns därute!

Foto: Jonathan Rieder Lundqvist, My Dahlstrand