Det blir mycket girlpower i bloggen den här veckan! Jag besökte nämligen Women in Tech-konferensen i tisdags och det tänkte jag berätta lite mer om.

Women in Tech är ett årligt återkommande evenemang som jag tyvärr missad förra året, och i år var det dags att ta revansch. Det var en satans tur att jag hängde på låset för att få en biljett, för de tog slut på 10 MINUTER. Snabbare än Beyoncé! (Okej, det fanns inte lika många biljetter, men det är inte så viktigt.)

wit1

Så, jag tog några vänner under armen och begav mig till min första anhalt: King. Vi fick kliva in i deras enormt häftiga kontor på Sveavägen för att delta i en morning session med kaffe och bulle. Grundaren Lars Markgren pratade om hur King vårdar sina anställda. De vårdar en företagskultur där de anställda ska ha roligt, bli utmanade och jobba i en takt som inte sliter ut dem. För mig, som har jobbat på ett par företag där personal är en slit-och-släng-vara, var det väldigt uppfriskande att höra att det finns företag som tänker annorlunda.

Därefter pratade några representanter ur den interna organisationen Women at King, som pratade om vikten av mångfald på ett spelföretag. King jobbar aktivt för många marginaliserade grupper på arbetsplatsen, men jag upplevde efter frågestunden på rundvandringen att de inte ägnat vihetsnormen i spelbranschen någon djupare tanke. Det är trist, eftersom King verkligen känns som en aktör som har resurserna att kunna göra något proaktivt. I övrigt är deras kontor helt underbart, färgglatt och galet med många skrymslen och vrår dit man kan smyga för att få lite arbetsro.  

Därefter var det dags för den stora konferensen i Folkets Hus. Föreläsare som jobbade med så vitt skilda områden som hälsa, språkteknologi, mode och spel knöts samman av tech som gemensam nämnare. Det pratades om ledarskap, företagskultur, trender (att analysera kundstatistik och big data för en mer skräddarsydd användarupplevelse var ett överhängande tema) och självklart en hel del mångfald. Med andra ord: en helt vanlig konferens med undantag för att nästan alla talare var kvinnor.

Techkonferensernas bechdel-test sägs innehålla följande kriterier: två kvinnor i samma panel talar om något annat än hur det är att vara kvinna i techbranschen. Detta uppfylldes med nöd och näppe eftersom man lyckades snudda vid ämnet i nästan varenda panel. Flera av talarna underströk också hur onödigt det är att prata om kvinnors upplevelser i tech för andra kvinnor som redan förstår problematiken: det är snarare alla andra som behöver höra sådana insikter. Men i publiken fanns även många studenter, och för dem tror jag att det är viktigt att förstå vad man ger sig in i.

wit2

Den sista keynoten hölls av Lydia Winters från Mojang, och hennes föredrag var förmodligen det mest inspirerande och genuina av dem alla. Jag vet, det är inga nyheter när någon som känt sig värdelös hittat ett nytt sätt att se på världen och sig själv, och därmed vunnit mod och självförtroende i karriären. Men för mig är det viktigt och stärkande att få höra de här framgångssagorna med jämna mellanrum, och speciellt från någon som verkar i den bransch jag förstår bäst.

Efter alla keynotes och paneler bar det av tillbaka till Kings kontor för efterfest. Lilla Namo och Blen uppträdde med några låtar, jag försökte mingla och misslyckades och därefter bar det av hemåt för att spela nysläppta The Division.

Allt som allt var det en mycket inspirerande och kul dag, men på grund av den breda publiken kändes det som att de flesta programpunkter bara skrapade på ytan. Jag tror att Women in Tech skulle gynnas av att kanske hålla konferens flera gånger per år med olika teman, så att mer nischade publiker kan få ut ett större mervärde av att delta. Oavsett: sjukt kul att träffa och prata med en massa kompetenta och drivna tjejer med liknande intressen.