Denna vecka har spelvärlden kretsat likt ett solsystem kring en 3d-modellerad rumpa. Karaktären Tracer i det ännu osläppta spelet Overwatch har skapat den största stormen jag någonsin sett i ett litet litet shotglas, och efter att ha petat lite i getingboet känner jag att vi måste resonera lite kring vilka krafter som egentligen utlöst denna härva.

Historien så här långt

I november 2014 avtäckte spelutvecklaren Blizzard sitt nya franchise Overwatch för en exalterad publik. Med sin kulörta, Pixardoftande grafik och sitt lekfulla karaktärsgalleri och manus gjorde man det tydligt att Blizzard både konceptuellt och målgruppsmässigt ville vandra en annan väg än StarCrafts politiska rymdopera, Diablos gotiska slaktfest och WarCrafts episka fantasyupplevelser.

tracer-cast

Just nu arbetar man febrilt med att förbereda Overwatch för lansering, och för att göra en så bra spelupplevelse som möjligt har Blizzard bjudit in en begränsad mängd människor till att betatesta delar av spelet. När användaren Fipps postade en omsorgsfullt formulerad förfrågan i feedbackforumet om en av maskoten Tracers vinnaranimationer, kunde hen förmodligen aldrig ha anat vilka konsekvenser som skulle uppstå.

Animationen i fråga visar Tracer med ryggen mot kameran och blicken vänd mot åskådaren, men mitt i bilden avbildas hennes spandexklädda, klargula bakdel med en wedgie utan dess like. Fipps argumenterade för hur hen upplevde att posen inte var trovärdig Tracers lekfulla, skojfriska karaktär och hävdade att den passade bättre på andra personligheter som den förföriska Widowmaker. Vidare uttryckte Fipps en oro över att Blizzard slentrianmässigt reducerar starka kvinnliga karaktärer till sexobjekt, och en önskan om att hens dotter skulle kunna få slippa de intrycken.

Kritiken började hagla från andra forumanvändare. Kort därpå svarade den huvudansvarige speldesignern för Overwatch, Jeff Kaplan, att han höll med om kritiken och att animationen skulle ersättas med ett bättre alternativ. Hagelstormen av kritik blev en orkan. Kaplan svarade igen och förtydligade att animationen redan sågs över i produktionen och att Fipps inlägg var knuffen de behövde för att ta ett beslut. Orkanen av kritik blev ett HBO-producerat montage av apokalypsens fyra riddare i en grötig moshpit.

Rumpan kan mycket väl vara en harmlös pose
eller en manifestation av Blizzards medvetet problematiska kvinnosyn.

Sedan dess har det producerats mängder av artiklar i spelmedia, postats säkert fler än 100 trådar på Reddit och debatten har rasat på Twitter. Tyvärr har det inte varit så mycket debatt som det har varit ett drev. De allra flesta som eldat upp sig över frågan är spelare som anser att rumpan är harmlös, att Blizzard för lättvindigt gått med på en enskild användares önskan och att spelare som inte kan hantera en rumpa kanske inte ska spela spelet. Rumpan kan mycket väl vara en harmlös pose eller en manifestation av Blizzards medvetet problematiska kvinnosyn, och Blizzard kunde förmodligen ha genomfört beslutet på ett annat sätt (vi kommer till det), men motståndet har varit minst sagt överdrivet.

Det har startats namnlistor för att ta tillbaka animationen, producerats debattinlägg och -videor och man har målat fanart som avbildar Tracer i niqab eller hennes rumpa i betydligt mer osmakliga iterationer. Spelare har avbokat sina förhandsköp av spelet och hävdar att deras relation till Blizzard är för evigt sargad. Domedagsprofeter siar att om Blizzard kuvats inför detta så kommer nästa steg bli att sexualitet försvinner helt och hållet från spelen. Fipps har blivit syndabocken som representerar allt man ogillar med feminism, mångfald och inkludering och hens förfrågan har likställts med terrorism (kom igen, too soon efter Bryssel och Lahore).

Det är svårt att förstå hur förlusten av en rumpa kan väcka så starka känslor hos så många under en betafas där ingenting är slutgiltigt. Men det handlar inte om rumpan. Det handlar om ett community som inte litar på spelutvecklaren och som inte kan hantera känslan av att stå utanför en målgrupp. Låt mig förklara.

Den lilla ekokammaren

Många argument i Tracer-diskussionen menar att Fipps argument inte borde ha överlagts, eftersom hen var till synes ensam om sin åsikt i Blizzard-forumet. Här måste vi förstå att den mest högljudda gruppen sällan är den största.

KIT publicerade i höstas en genomgående artikel om hur många som egentligen ägnar sig åt näthat och drev, och det visade sig vara ganska få. Om jag själv får göra en högst ihophafsad undersökning på vem som syns och hörs i forumen där debatter om spel äger rum, så ser man tydligt att användarna även där är väldigt få i förhållande till hur många som äger eller aktivt spelar spelen.

Nedan har jag gjort lite snitsiga tårtdiagram som visar hur stor andel av spelarna som prenumererar på respektive subreddit i tävlingsinriktade multiplayerspel. För att hitta statistik på sålda spel / aktiva spelare har jag använt mig av bl a sajten vgchartz.com, men eftersom förläggarna sällan avslöjar antalet aktiva spelare är det svårt att hitta korrekta, uppdaterade siffror. Observera att långt ifrån alla prenumeranter deltar i diskussionerna och att inte alla prenumeranter behöver vara spelare.

tracer-diagram2

I dedikerade Blizzard-forum tycker jag mig se användarna anamma en missvisande bild av hur stor andel av spelarna det är som faktiskt deltar i diskussionen. I argumentationen ser forumanvändarna sig själva som en överväldigande majoritet och en köpstark grupp. Hade de själva fått måla ett uppskattat cirkeldiagram här hade proportionerna förmodligen varit omvända. Problemet är att de aktiva forumanvändarna inte är den kritiska massan: de är snarare max 5 % av spelarbasen, och det finns inget som visar att just de spenderar mest pengar på Blizzards produkter.

För att ytterligare förstå hur liten forum-klicken egentligen är räcker det med att vända sig till andra plattformar som inte är specifikt tillägnade Overwatch. Där är diskussionen kring Tracers rumpa mer nyanserad: röster som applåderar Blizzards beslut samsas om utrymmet med röster som anser att man gjort en höna av en fjäder.

Forumen och Redditsidorna har tyvärr blivit hetsiga ekokammare där alla, för det mesta, håller med varandra. Det ogästvänliga klimatet, speciellt när det kommer till frågor om sexism, feminism och representation, har skrämt bort många andra spelare från att delta i diskussionerna. Debatten förs därmed även på mindre officiella plattformar och når kanske aldrig ens fram till Blizzard.

Det är alltså inte så konstigt att det såg ut som att Fipps var ensam om sin åsikt, och att Blizzards beslut verkade omotiverat.

Det tveeggade svärdet

Nästa faktor vi måste förstå är att Blizzard trätt in i en väldigt ny fas i förhållandet till sina närmaste fans. I ett allt öppnare och mer personligt medielandskap har Blizzard varit notoriskt dåliga på att hänga med, och det är inte förrän nyligen som de börjat föra en öppen dialog och jobba tätare med communityt för att förbättra sina spel. Numera snokar anställda på Blizzard i spelens subreddits, StarCraft-teamet håller regelbundna avstämningar gällande spelets balans med spelarna och nyckelpersonerna Dustin Browder och Ben Brode svarar personligen på de flesta frågor som kommer via Twitter.

I den nya förhållandefasen där Blizzard erbjuder plattformar för dialog och lärande skapas en stamkänsla hos deltagarna. Utförandet har klara fördelar: deltagarna får ett mer anpassat spel, företaget tar del av kunskap gratis, deltagarna känner delaktighet i spelskapandet och IKEA-effekten leder till att deltagarna kan tänka sig att betala mer för produkten.

För ett företag med så intensivt hängivna fans som Blizzards
blir relationen ett tveeggat svärd.

För ett företag med så intensivt hängivna fans som Blizzards blir relationen ett tveeggat svärd. När fansen är nöjda blir varumärkestribalismen ett marknadsföringsverktyg, men om fansen upplever att Blizzard går över huvudet på dem känner de sig svikna och förrådda. I det här fallet blev Kaplans snabba beslut en chock för den innersta kretsen. Sällan har Blizzard tagit ställning så snabbt som de gjorde när det kom till Fipps förfrågan om Tracers rumpa, och dessutom lovade man att det skulle åtgärdas omedelbart. Många av de som deltog i forumtråden kunde inte förstå varför en animation med en laddad, subjektiv konnotation prioriterades över mer akuta balansproblem, lagg och ojämn matchmaking. Kaplan upprätthöll inte deras förväntningar på samarbetet och visade sympatier för en feministisk analys (som jag vidrörde tidigare: feminism står inte högt i kurs i spelforum). Deras förtroende för Blizzard fick sig därmed en ordentlig törn.

Om Blizzard hade behandlat inlägget precis som all annan feedback, där ett slutgiltigt beslut inte tillkännages förrän i nästa patch, hade vi förmodligen inte sett en riktigt lika våldsam reaktion. Fipps hade sluppit bära hundhuvuudet. Men den sista och kanske viktigaste faktorn är inte lika enkel att åtgärda.

Den stora avundsjukan

Som jag nämnde i början av inlägget har det varit uppenbart sedan start att Blizzard försöker locka en ny målgrupp till Overwatch. Vi kunde redan under lanseringstrailern ana intentionerna utifrån temat, grafiken och gameplay-mekaniken. Under följande presskonferens bekräftade Kaplan att Blizzard ville se över hur man designar hjältar och att alla ska känna sig representerade och välkomna att vara med när spelet släpps.

Utvecklingen av spelet har fortsatt i samma spår. När bland andra Tumblr-användaren its-supercar visualiserade hur snäva Overwatch-teamets ramar var för hur en kvinnokropp kan se ut svarade teamet med att lansera tre nya hjältar: muskelberget Zarya, Mei med sin runda parkasilhuett och den spensligt byggda D.Va som bemannar en stor, rosa mech. Förra veckan togs ett runkskämt på bekostnad av två kvinnliga karakärer bort lika snabbt som det lades till. Resten är historia.

tracer-cast

Med andra ord ligger det kanske en större anledning bakom det faktum att Fipps inlägg prioriterades framför andra trådar. Det senaste året har Overwatch-teamet ägnat tid och resurser på att försöka förstå representation och jämställdhet och anpassa spelet därefter. Anledningen är den nya målgruppen. Blizzard måste sätta sig in i och vara ledande i frågor som är viktiga för deras tilltänkta målgrupp för att ha en fortsatt trovärdighet, och eftersom forumdeltagarna inte delar målgruppens passion för jämställdhetsfrågor blir deras åsikt i rumpfrågan helt enkelt mindre värd. Det slutgiltiga beviset för detta kom i Kaplans andra inlägg, där han skrev: “We understand that not everyone will agree with this decision, and that’s okay.” Med andra ord:

Overwatch är inte, och har aldrig varit, deras spel.

 

Helvete. Om den innersta kretsen blir besvikna över att Blizzard gått över huvudet på dem i beslutfattandet, hur åsidosatta måste de då inte känna sig när de inser att de aldrig varit prioriterade över huvud taget? Detta är ett fenomen som få, särskilt manliga, gamers någonsin upplevt: de har alltid varit målgruppen och näst intill alla spel i historien har designats och marknadsförts mot dem. Likt en tonåring i puberteten upplever de en ny känsla för allra första gången och de vet inte hur de ska hantera den. De impulsiva känsloyttringarna på grund av detta är inte helt olikt dito hos One Direction-fans som just fått veta att Zayn ska lämna bandet.

Att se Blizzard vända sig till en annan målgrupp verkar väcka samma reaktioner hos dem som om de hade sett sin partner kyssa en annan människa på stan. Den illasmakande avundsjukan, den glödgade vreden, den desperata bestörtningen: “Varför dem? Vad har de som inte jag har? Vad gjorde jag för fel?” Man förbannar den människa som tagit partnern ifrån en, man bönar och ber partnern att tänka om, man förbannar partnern, man hotar med att göra slut. Men ibland hjälper inte något av det där. Ibland har spelutvecklaren som man följt i 20 år helt enkelt bestämt sig för att prova något nytt.

Drevet kring Tracers förlorade rumpa är blott en parentes i ett större kulturskifte i spelvärlden. Liknande känslor drabbade en grupp gamers som anslöt sig till en viss aggressiv rörelse i augusti 2014. Den 24 maj släpps Overwatch i butikerna och först då får vi veta om protesterna gjort avtryck på försäljningen. Men jag tror att det redan nu är dags för de svikna fansen att börja fundera på om de kan dela sin kärlek för Blizzard med nytt blod.

Om de saknar rumpor finns ju alltid StarCraft.

tracer-starcraft