Sedan jag skrev mitt senaste inlägg om Pokémon Go har mycket hänt. Av någon anledning är jag nu titulerad Pokémonexpert. Mina vänner skickar febrila förfrågningar om att jag ska identifiera en silhuett eller förklara mekaniken bakom Pokémongymmen, vilket jag gladeligen gör när jag inte sitter med en kaosig deadline på jobbet. Jag blev dessutom inbjuden att hoppa in i Gomorron Sverige för att prata om spelets explosionsartade succé, och gjorde en intervju med min hembygds lokaltidning om Pokémon som fenomen.

Här kan du se klippet från Gomorron Sverige, och här kan du läsa reportaget i NWT under en begränsad tid.

Och Pokémonfebern fortsätter. I fredags vallfärdade vi till Gärdet i Stockholm för att delta i Pokémon Go Night Tour, ett event som till en början arrangerades av en privatperson för sin närmaste krets, men som sedan växte explosionsartat. Tusentals personer anmälde sitt intresse. Arrangören lät sig inte skrämmas av det enorma intresset, utan skalade upp evenemanget för att rymma alla intresserade. Och inte helt oväntat började även sponsorerna flockas till evenemanget.

Det känns avtrubbande i att kommersiella aktörer ger sig in för att ta över hobbyn inom en vecka efter att spelet släppts. Det är förvisso trevligt att Tele2 ställer upp gratis wi-fi, lures och laddningsstationer på populära platser i Stockholm, men det finns också något tragiskt i att de vackra stadsmiljöerna som nu återupptäcks av nyfikna Pokémontränare lusas ned av logotyper, kallsälj och vinstintresse. Det magiska skimret som AR-tekniken täcker vardagen med kan nu få sällskap av Media Markt-Pokéstop och McDonald’s-gym i appens gränssnitt.

gardet2

Tidningen Resumé tipsar om olika sätt annonsörer kan använda Pokémon Go i sin marknadsföring, och medan dessa tips passar bra för att fånga upp den stora massan så kommer de förmodligen bara kunna appliceras under spelets lanseringsfas. När den ursprungliga hypen dött är risken att de spelare som faktiskt stannar kvar i spelet är en del av demografin som jag för enkelhetens skull tänker kalla för “gamers”, en målgrupp som Dagens Media och Resumé inte är lika sugna på att prata om. Förmodligen eftersom gamers är svåra att tillfredsställa.

Gamers är skeptiker när det kommer till konsumtion och värdesätter alltid communityts rekommendationer över traditionell reklam. De förkastar oärlig marknadsföring och annonsörer som inte förstår dem. I de svenska Pokémon Go-grupperna på Facebook försöker journalister nu länka till sina egna artiklar för att driva klick, men blir konstant avslöjade och tvingas redigera originalposten för att uppge sin relation till sajten som länkas. Inställningen till kommersialiseringen börjar också kallna bland de mest engagerade.

I appens gränssnitt är det The Pokémon Company som håller i taktpinnen. Det är i slutändan de som avgör vad användarna kommer se i appens gränssnitt. Men i den verkliga världen ser det annorlunda ut. Caféer och restauranger ställer ut gatupratare som tipsar om närliggande Pokéstops och erbjuder rabatter och eluttag till Pokémontränare. Andra företag bryr sig mindre om att ge mervärde till spelarnas promenader utan vill hellre utnyttja deras närvaro. För vad har egentligen Aloe Vera, Softybags och Happy Plugs med Pokémon att göra? Vari ligger relevansen att opportunistiska företag besöker communityts egna evenemang för att dela ut strumpor? Om annonsörernas påträngande närvaro ökar i samma takt kommer vi snart se mer reklam än vad vi ser spelare på våra äventyr i storstäderna, vilket känns ungefär lika hippt som att svenska ambassaden skaffade filial i Second Life när det begav sig. Och vi vet ju hur det gick.

I intervjuerna jag deltagit i har jag fått frågan om hur länge Pokémon-febern kommer hålla i sig. Fram till i fredags spekulerade jag i att det kunde hänga på antingen vädret, hypen eller Niantics kommande uppdateringar. Men efter att ha besökt olika Pokémonträffar börjar jag nu fundera på om det inte är annonsörerna som kommer döda fenomenet runt Pokémon Go.